ännu en dag med en jobbig känsla i magen hela dagen. varför är jag så osäker, varför måste jag bli bekräftad så många gånger innan jag kan lita på dina känslor. jag vågar inte tro på mina känslor än för jag är så rädd för att bli sårad och lämnad ensam kvar ännu en gång. med dig känns allt så bra, att bara få vara nära dig, bara tanken på dig ger mig ett stort leende på läpparna, och det betyder att jag tycker om dig. jag tänker på dig när jag vaknar och jag tänker på dig när jag ska sova, sen rätt många gånger däremellan också. jag vill bara att det ska bli bra, men jag har fortfarande klumpen i magen att det inte kommer bli det denna gången heller. hur mycket jag än önskar det, för allt det med att jag blivit sårad gång på gång har satt sina spår, och jag kan inte dölja dom. för det är bland dom värsta känslorna som finns. och det är knappt jag orkar gå igenom det en gång till.

sen har jag en fundering till, och det är att i onsdags var du inte riktigt redo för något förhållande, men vad händer nu, har du ändrat uppfattning eller är det samma fortfarande. jag måste ta mod till mig och fråga, för jag måste få veta innan jag får mer känslor för dig.

att vara så rädd, det är fan inte roligt. och jag bryr mig inte om folk som läser detta säger att jag bara tycker synd om mig själv och är töntig. jag bryr mig inte ett dugg, för det är mitt huvud, mitt hjärta och mina känslor, ingen kan nånsin komma och påstå att man inte kan känna eller tänka så, för det kan jag.

just nu vill jag bara att det ska plinga i mobilen så klumpen kan försvinna, snälla. låt det bli bra för en gångs skull. när jag äntligen trivs. jag vill bara få ett svar på allting nu. jag vill, och orkar kanske inte vänta så länge till.