första advent redan?!?!?!

jäklar vad det går snabbt nu, redan första advent!
helgen har faktiskt varit lyckad,
var på förfest hos emelie med en massa trevligt folk,
fulla och glada stack jag, linda och ia vidare o tog en drink på taste,
och sen vidare till grand.
mycket trevligt även om jag inte riktigt vet var all tid tog vägen!
tack alla för det.

lördagen var sleten, huvudvärk o bakfull,
men tog mig in till stan o shoppade med lina o emelie,
hem, köra mamma till åhus, hem o vila en stund,
och sen hämtade jag emelie i stan o vi körde till stoffe där manne o linus med var.
dom drack o jag tittade på, sen bar det av till bowlingen,
dom bowlade o jag tittade på, och snackade med anna :)
sen fortsatte vi till stan och hamnade på taste, hessle, taste, hessle.
och det var en mysig kväll!

idag har jag träffat linda, varit på stan o haft lite julmys, fikat o så!
väldans trevligt.
dock känner jag inte för ännu en skolvecka,
för jag kan verkligen spy på skolan just nu.
men det är snart jullov, 3 veckor eller?
läggdags.
sov gott.
pusshaj.

sådetså

igår var vi i malmö hela dagen med skolan,
skulle kolla in lite olika högskolor och utbildningar på nån mässa,
efter det stack vi o shoppade, hittade massa fint :)
två klänningar, ett linne, en tröja, underkläder o lite så!
var en toppendag, men snacka om att man var sleten när man var hemma.

idag har med varit en bra dag,
gjorde mitt muntliga nationella i svenska, och fixade ett vg!
efter skolan var det klipp o färg, feeetesnyggt blev det,
sjukt nöjd måste jag säg. satt där i tre timmar,
oohh jäklar, verkligen värt tiden o pengarna :D
kim åkte precis här ifrån nu, hon kom hit o drack lite kaffe med mig,
trevlans.
och imorgon är det utgång, och det ska bli sååå kul.
tack för mig,
pusshej!

with or without you

allting börjar bli bättre nu känner jag, och det är härligt :)
helgen var ju hyffsat händelserik måste jag säga.
i fredags var det förfest i bössebacken hos johanna,
och det var en himla mysig förfest och det tackar jag för.
vi tog bussen och nästa stopp blev hemma hos frida,
där vi hade förfest nr 2, och sen bar det av till stan.
inne på grand började ungefär med att nathalie,
precis när hennes födelsedag börjar,
blir nerknuffad från trappan, slår huvudet i,
och får åka till sjukan med en hjärnskakning.
vi andra fortsätter dansa o ha kul,
och sen dyker linda upp igen efter vistelsen på sjukan med N.
vi fortsätter dansa, och vips som det är blir linda yr,
försöker få bort henne från dansgolvet, sätter henne i en soffa,
jag går för att hämta vatten, och när jag kommer tillbaka ramlar hon på golvet,
då svimmar den jävlen :P jag hämtar vakten för vi vet inte riktigt vad vi ska göra.
sen börjar kvinnan hyperventilera, och detta pågår i säkert 20 minuter,
och sen helt plötsligt mår hon bra, och hon går hem och jag går till bussen.
haha, och hädanefter vägrar linda visa sig ute, men jag ska allt få ut henne på fredag!

lördagskvällen spenderades med emelie, frida och anna.
satt hemma hos mig först, sen en runda till biljard,
och där var inget kul alls, så vi gick till hessle.
där var det någon som sjöng o spelade gitarr,
så där trivdes vi kanonbra och stannade resten av kvällen.
efter hessle bar det av till bjärlöv på efterfest hos annas kompis robin,
spelade gitarr hjältar resten av natten och sen kortspel.
vaknade upp bredvid frida lagom fräsch,
hem, duscha, äta, sova och sen bio med linda o frida.
blev twilight, och det var den bästa film jag sett på länge,
väldigt annorlunda men mycket bra!

idag var det skola som vanligt,
stan för att lämna jobbekläderna och hämta lönelapp,
hem, äta, stan igen, för att åka till linda.
sen följde jag med henne o kollade på balklänningar,
sjukt svårt vad man ska ha för någon,
men mamma ska sy min, så vi ska nog komma på något fint tillsammans!
och nu ska jag sova,
pussohej!!!!

i wanna feel the way you make me feel when im with you

det kan inte bli värre.

jag känner att jag måste verkligen ta tag i detta nu,
jag kan inte bete mig som jag gör längre.
känns som detta börjar gå för långt.
idag var ännu ett bevis på att jag inte har någon kontroll över mitt humör,
börjar tro att det är något allvarligt fel på mig.
går från att vara glad till att få värsta utbrottet för en skitsak egentligen,
jag har liksom inga gränser längre.
idag satt jag i princip och skällde ut linda för ingenting, och det är inte bra.
men hur ska jag få grepp om humöret,
det är så jag börjar bli rädd för mig själv och mitt beteende,
och ibland känns det som jag borde låsas in några dagar utan något umgänge alls.
när allt går ut över de människor som bryr sig och står mig närmst är det något som inte stämmer.
men jag kan inte säg annat än att jag är ledsen för hur jag behandlar er
och hoppas att ni kan förlåta mig och stå ut med mig,
för utan er hade jag verkligen inte klarat någonting.
så förlåt för jag är den dåliga människa som jag är,
och för att jag behandlar er så illa som jag gör.
jag är ledsen för det.

för att peppa mig själv kan jag meddela att jag längtar till nästa vecka.
då är där en del roliga grejer på listan.
tisdag: lön
onsdag: shopping i malmö
torsdag: kolla tatueringen och klippa + färga håret.
det kommer bli en bra vecka,
det känner jag på mig.


jag är svagare än nånsin.

jag är ledsen att jag klagar, men är så helvetes less på allt.
när ska denna jävla depression ta slut egentligen.
och när ska jag lära mig att inte bli så jävla besviken på alla människor om och om igen.
när ska jag lära mig att gå vidare och släppa problem.
just nu lider jag verkligen och sitter o gråter varje dag.
det är för mycket på samma gång och det finns ingen ork att klara av allt.
bråk med familjen, kompisar man inte vet var man har, killar som är svin
och sen den jävla skolan som det är hur mycket som helst i just nu.
jag känner verkligen att jag tappar all kontroll över mitt liv,
hur i helvete ska jag nånsin kunna reda upp detta skitet igen,
känns just nu värre än någonsin.
vem fan kan man lita på egentligen, jag har ingen koll,
jag vet inte vem jag kan berätta något för längre.
jag vill bara somna nu och sova tills det är bra,
tills det är dax för studenten,
för att sen kunna samla nya krafter och göra precis vad jag vill efter det.
ta mig dit nu.
och kan någon få stopp på dom jävla tårarna?

fanshelvete

ibland känner jag mig bara så jävla värdelös och misslyckad.
ingenting går som det borde och man orkar ingenting.
det känns som jag förlorar kontrollen över precis allt och jag kan inte hitta den igen.
jag har nu tappat greppet om min familj, mina vänner och skolan helt och hållet.
och jag är så trött på detta.
fanshelvete vad jag inte vet vad jag ska göra.
fuck allt.

pluggish

äntligen är jag frisk igen, hur skönt som helst att kunna svälja som en normal människa.
helgen har spenderats med linda, johanna, emelie o alex,
och den har varit lugn och mysig.
i fredags gick vi till biljard en runda, satt o snackade o träffade folk,
igår pluggade jag lite på dan, sen åkte jag o linda hem till emelie,
och där blev vi bjudna på mat, mycket gott!
sen gick vi o hyrde 3 skräckfilmer, en var kanonbra, och dom andra är okej.
var inte hemma förens halv 4, menmen.
idag sitter jag o pluggar hela dagen, och jämrar mig över hur mkt jag ska ta igen i skolan,
bajs.

har en sjukt obehaglig känsla i kroppen också,
har inte en aning om var den kommer från,
men jag gillar inte den. fy.

nej, nu ska jag återgå till pluggandet.
pusshej.

sjuk

kan bara säg så mycket som att det verkligen suger att vara sjuk,
ligger hemma i 39 graders feber och har megaont i halsen.
börjar bli rastlös, men jag orkar inte göra något.
skulle behövt vara i skolan imorgon eftersom det är nationella.
ska sitta o skriva i 5 timmar och känns ju inte som någon höjdare att missa det.
men vad gör man, jag går inte dit o skrivet en halvbra uppsats för att jag är kass,
glöm det.
jaja, får väl se hur länge denna skiten håller i sig.

pusshaj.

so what!

jag förstår mig inte på människor längre.
satt o disskuterade det med linda igår innan vi skulle gå hem.
vad får folk att handla på det sätt dom gör?
liksom förstår dom inte att dom skadar andra människor på vägen för att nå dit dom vill.
hur många kompisar har man inte varit med om som väljer sin pojkvän före kompisarna,
och sen förstår dom bara inte varför man blir irriterad och inte frågar om dom vill hänga med på något.
och då blir dom sura för att man inte hör av sig.
dom kan inte se felet dom själva gör, och det retar mig.
hur många killar har man inte varit med om som säger jag hör av mig, och gör aldrig det,
eller som igår får man ett spydigt sms, trots att allt var bra kvällen innan, sånt förstår inte jag.
kompisar som verkligen letar upp orsaker för att man ska bli ovänner,
fast det egentligen inte finns något att bli ovänner för, men bara för dom ska.
och sen detta problem att man måste hålla fast vid en person, att man inte kan ha flera kompisar.
vad är liksom problemet med det, jag har jättemånga kompisar,
men sen har jag ett fåtal vänner som verkligen står mig nära. jag försöker bevara dom, men även det blir fel.
hur ska man handskas med människorna, hur ska man lära sig att läsa av vad det är för sorts människor,
och varför dom gör som dom gör, man måste lära känna människan innan man kan läsa av handlingarna,
men ibland räcker inte det. man tror att man känner sin närmsta vän, och sen gör den en helt oväntad handling,
som man absolut inte är beredd på. hur går det till?! känns inte som det finns några svar på det.

jag säger absolut inte att jag är en perfekt person som aldrig gör fel, verkligen inte.
alla gör misstag, men jag försöker oftast se mina egna misstag,
och ser inte jag dom så talar någon annan om dom för mig, så får man försöka lösa det i alla fall.
mitt problem är att jag är trött på att vara den som tar steget att lösa något,
därför kan det verka som att jag är långsint, och ibland kan jag vara det,
men oftast är det som jag är trött på att ta tag i problem, jag vill liksom kunna säg förlåt,
det har blivit fel och jag vet om det, och sen ska allt vara bra igen, men så lätt är det inte alltid,
för andra personer är också långsinta och då räcker det inte med ett förlåt,
men samtidigt vet man inte vad mer man ska göra för att lösa det, för ett förlåt från hjärtat är det bästa man kan få!

i fredags när jag var på grand satt jag och pratade med en person som står mig väldigt nära,
han visste redan om mitt jobbigaste problem just nu, utan att varken jag eller den andra personen berättat om det,
han kunde läsa det på oss, för det är något som gör oss till oss, och när vi inte har varandra är vi inte som vanligt.
jag var inte långt ifrån att börja gråta, tårarna verkligen brände i ögonen, och det gör dom när jag skriver med.
jag vet att du saknar mig, och jag kan inte säg annat än att jag saknar dig också,
det vi hade var bra, min underbara vän, jag önskar att det var vi fortfarande,
fast med alla andra nya, härliga människor jag lärt känna under denna perioden,
för dom vill jag verkligen inte gå miste om heller. (så ta inte illa upp alla, ni betyder oehört myckt för mig också)
att vi i alla fall kan prata med varandra, dra ut på krogen tillsammans, gå och fika tillsammans,
det hade varit en början iaf, men det känns som du valt bort mig lite nu,
och du kanske känner att jag valt bort dig också. men att bara hälsa när det passar ser inte jag som en kompisrelation.
jag kan inte förändra någon, jag kan bara försöka leva med, men som det är nu funkar det inte,
så är det bara, jag hoppas allt blir bra en dag!
alla vi brukar träffa på krogen frågar var du är,och jag kan bara svara att vi umgås inte så mycket längre, och det gör ont.
svaret gör ont, och alla blir chockade. för vi hade verkligen roligt tillsammans.
jag saknar dig!

tack för denna helgen alla!
och hoppas inte någon tar illa upp,
det är såhär det ligger till fast jag inte erkänner det för mig själv eller någon annan annars!

just dance!

jag är festsugen, och det är två dagar kvar tills det är dax igen,
hjälp!
vilka snyggingar ska ut på fredag?
sara? frippe? kimsi? jochannan? findus?
det kommer i vilket fall som helst bli skojigt,
var är förfesten?
ja hör av er när ni vet, för jag är på :)

paniiiiik

okej, var ska jag börja denna gången?! känner att jag inte har någon ork att blogga så ofta längre,
eller jag har liksom inget viktigt att berätta, så jaa..
lovet har iaf varit hur skönt som helst, med en massa festande och trevligheter!
sen finns det väl inte så mycket mer att berätta, för jag har verkligen inte gjort något speciellt alls,
bara festat, träffat kompisar o jobbat en dag, och det är liksom så ett lov ska vara,
man gör allt det man gör annars också, fast det är skönare när det är lov!

men idag började skolan igen, var inte lika härligt kan jag lova.
satan vad jobbigt och kallt det var imorse, uuuusch.
men jag tog mig till skolan, och då hade vi bara lektion i en timme typ,
sen stack jag, linda o johanna o käkade i stan och sen gick vi o provade klänningar,
ohh vad jag längtar till lönen i november så jag kan handla massa nytt.
mmm mmm mmm!!

kan även meddela att jag är sjukligt trött på kristianstad,
läste frippes blogg innan och jag håller med henne fullständigt,
alltid samma folk, alltid samma kompisar (inte för det är något fel på det men vill träffa nytt),
alltid samma rutiner, kan det inte hända något nytt.
eller jag vill faktiskt härifrån nu, men finns pengarna och tiden?! NEJ,
pengarna är väl största problemet just nu, men jag vet att det kommer tider för mig med,
när jag kan fly från kristianstad och träffa massa nytt trevligt folk.
den dagen längtar jag till.

en annan dag jag längtar till också är dagen jag har pengar så jag kan tatuera mig,
jag längtar och längtar, blir förhoppningsvis nästa år :) wiiie!

nej nu pallar jag inte längre.
pusshej!

RSS 2.0