ibland känns det som att allt som händer i livet är av en slump,
snackar ofta med frida när vi festar om hur vi lärde känna varandra egentligen,
för enligt oss känns det inte som att vi bara har kännt varandra i typ 1.5 år,
och samma sak gäller med dom andra hanaskogsbrudarna,
tänk att allt det jobbiga som hände den perioden gjorde att jag kom närmre
emelie och johanna, och att jag genom emelie och johanna lärde känna frida o sara,
och att jag genom frida o sara lärde känna.... ja jag kan egentligen hålla på hur länge som helst.
men det som började med två nya vänner har slutat med hur många kompisar som helst,
och det är jag verkligen jätte glad för! så ibland är nog slumpen jäkligt bra om jag får säga det själv!

och från det ena till det andra håller jag på att bli knäpp på mina myggbett
som kliar något fruktansvärt! men det är det kanske värt efter en himskans trevlig lördag :)