känner att jag inte har något vettigt att berätta.
mest är det en massa tankar som snurrar i huvudet,
dock vet jag inte vem jag ska prata med.
känns som alla är så långt ifrån mig.
vet inte om det är jag som tar avstånd eller mina vänner.
det känns som det är både och.
just nu är jag inne i en tuff period igen,
och jag hoppas att den inte varar för länge.
har en förmåga att vara otrevlig, inte bry mig och inte orka.
och när jag kommer hem brister allt som jag hållt inom mig hela dagen.

jag känner mig inte pepp på någonting.
jag ser inte fram emot något, men det skrev jag nog innan.
egentligen vill jag ju festa och ha kul nu sista året,
men i detta läget vill jag inte.
jag vill sluta skolan, jag vill komma bort från detta stället,
och bara återhämta mig på riktigt för en gångs skull.
slippa tänka på alla andra, bara få va.
men den dagen kommer väl någon gång också hoppas jag!

finns fortfarande en person jag inte kan släppa helt,
och jag kommer nog aldrig kunna göra det känns det som.
fast att jag vet att det aldrig blir som då.
sen finns det andra personer som jag bara stör mig på också,
som tror att dom är något. och en av dom träffade jag i lördags.
honom vill jag knappt tilltala längre, jag bara stör mig.

jaja, nu fick ni ännu en depp-blogg, ledsen för det.
hajsvaj.