jag vet fan inget längre.
jag är trött på mig själv och alla andra.
trött på att inte kunna vara trevlig mot någon.
trött på att inte ha någon ork att göra något.
trött är väl egentligen ordet.

jag vill ligga hemma och inte göra något,
inte bry mig ett dugg om något.
bara ett tag, tills detta gått över.
men det går nog inte över bara så
jag måste nog ta tag i det själv.
men jag orkar inte.

har kommit in i tänkar och funderar perioden igen,
den tynger mig alltid
och den tar alltid lika lång tid att komma ur.
jag vet att folk bryr sig om mig, jag vet.
men just nu kan jag inte bry mig om dom lika mycket.
och det gör mig rädd.
rädd att förlora de människor som står mig närmst.
det är jag alltid rädd för.
vem skulle jag egentligen vara utan dom,
det funkar inte.

jag kommer inte kunna säg det i verkligheten till er mina vänner,
men förlåt.
ni vet vilka ni är.
och jag är ledsen att jag behandlar er så illa.
egentligen hjälper inte ett förlåt,
men jag vill att ni vet att ni betyder mycket även om jag är otrevlig.
folk förändras, tyvärr till det sämre. det är inget jag kan göra något åt,
det gäller kanske även mig. antar det.

det finns fortfarande en person jag saknar,
det är ett år sen nu.

jag börjar gråta vilken sekund som helst.
jag verkligen hatar mig själv just nu.
fy. men det kan bara bli bättre antar jag.

förlåt igen.